naken om baken

Igår var vi iväg till våra vänner i grannbyn ca 3-4 km från oss. Mellandottern mådde inte riktigt bra så hon stannade hemma med hundar och katter. Skönt att slippa tänka på djuren och vara tvungen att gå hem för att ge mat till kattungen och ut med hundarna. Mindre skönt att dottern inte mådde bra. Men hon skulle få sällskap av sin pojkvän senare på eftermiddagen.

Rune gick omkring hemma och gnällde och pep hela tiden, antagligen saknade han sin mamma. Till slut ledsnade dottern på hans pipande och gnällande och tog på sig inlines och åkte ner med hunden till oss. Dottern sa till Rune att de skulle till mamma och sedan behövde hon inte anstränga sig, Rune rusade i 140 km/h och dottern behövde bara hålla balansen och styra. Rune hade inte ens tid att jaga en fågel som flög förbi dom, eller stanna och hälsa på en hund som de mötte. Han hade så bråttom till mig.
Rune blev överlycklig då han äntligen fick komma till sin mamma.... Han hade ju varit ifrån mig superduperlänge, hela fyra timmar!!!!

Medan vi åt fick Rune sitta i bilen men det tyckte han inte om så han skällde och skällde och skällde. Moa tyckte synd om hunden och gick och släppte ut honom. Sonen i familjen vi var hos är lite rädd för Rune så jag stängde in Rune i bilen igen. Jag ville ju kunna njuta av den goda maten utan att behöva ha 100 % koll på Rune.

Efter maten fanns det lite matrester kvar som inte skulle sparas. Så barnen hade en rolig stund när de kastade köttbullar och prinskorvar till hunden. Rune missade en och annan köttbulle så den åkte över på grannens gräsmatta.....

Nåväl efter en stund tog mellandottern hunden och skejtade hem igen.

Vi fortsatte kvällen med lite (mer) vin och kubb. Mycket trevligt. Vid 23-tiden började yngsta dottern vara trött så  vi bestämde oss för att promenera hem. Vi tackade för en trevlig kväll och började promenera hemåt i den vackra sommarnatten.

Då vi hunnit en liten bit hörde vi att det kom något rusande emot oss. Skånenatten är ju ganska mörk, så vi såg inte vad det var. Men det var något som sprang väldigt fort och flåsade.
Jojo, mycket riktigt där kommer ett litet monster springandes emot oss!!!! Rune har återigen öppnat ytterdörren och grinden och sprungit genom vår by, ut på en 70-väg och var på väg till våra vänner för att hämta hem sin familj!!! Fy fan vad rädd jag blev då jag tänkte på vad som skulle kunna hänt.

Som den norrbottning jag är i själ och <3 har jag uppfostrat mina barn i sann norrbottnisk-anda. Man låser inte ytterdörren då man är hemma, det är ohyffsat och ogästvänligt att göra det. Iallafall om man inte har en Rune hemma. Men med en Rune i hushållet  måste jag börja fostra om barnen så att de låser dörren om jag inte är hemma
Och det är med barn som med hundar, det är svårt att lära en gammal hund (tonåring) att sitta.