naken om baken

Igår var vi iväg till våra vänner i grannbyn ca 3-4 km från oss. Mellandottern mådde inte riktigt bra så hon stannade hemma med hundar och katter. Skönt att slippa tänka på djuren och vara tvungen att gå hem för att ge mat till kattungen och ut med hundarna. Mindre skönt att dottern inte mådde bra. Men hon skulle få sällskap av sin pojkvän senare på eftermiddagen.

Rune gick omkring hemma och gnällde och pep hela tiden, antagligen saknade han sin mamma. Till slut ledsnade dottern på hans pipande och gnällande och tog på sig inlines och åkte ner med hunden till oss. Dottern sa till Rune att de skulle till mamma och sedan behövde hon inte anstränga sig, Rune rusade i 140 km/h och dottern behövde bara hålla balansen och styra. Rune hade inte ens tid att jaga en fågel som flög förbi dom, eller stanna och hälsa på en hund som de mötte. Han hade så bråttom till mig.
Rune blev överlycklig då han äntligen fick komma till sin mamma.... Han hade ju varit ifrån mig superduperlänge, hela fyra timmar!!!!

Medan vi åt fick Rune sitta i bilen men det tyckte han inte om så han skällde och skällde och skällde. Moa tyckte synd om hunden och gick och släppte ut honom. Sonen i familjen vi var hos är lite rädd för Rune så jag stängde in Rune i bilen igen. Jag ville ju kunna njuta av den goda maten utan att behöva ha 100 % koll på Rune.

Efter maten fanns det lite matrester kvar som inte skulle sparas. Så barnen hade en rolig stund när de kastade köttbullar och prinskorvar till hunden. Rune missade en och annan köttbulle så den åkte över på grannens gräsmatta.....

Nåväl efter en stund tog mellandottern hunden och skejtade hem igen.

Vi fortsatte kvällen med lite (mer) vin och kubb. Mycket trevligt. Vid 23-tiden började yngsta dottern vara trött så  vi bestämde oss för att promenera hem. Vi tackade för en trevlig kväll och började promenera hemåt i den vackra sommarnatten.

Då vi hunnit en liten bit hörde vi att det kom något rusande emot oss. Skånenatten är ju ganska mörk, så vi såg inte vad det var. Men det var något som sprang väldigt fort och flåsade.
Jojo, mycket riktigt där kommer ett litet monster springandes emot oss!!!! Rune har återigen öppnat ytterdörren och grinden och sprungit genom vår by, ut på en 70-väg och var på väg till våra vänner för att hämta hem sin familj!!! Fy fan vad rädd jag blev då jag tänkte på vad som skulle kunna hänt.

Som den norrbottning jag är i själ och <3 har jag uppfostrat mina barn i sann norrbottnisk-anda. Man låser inte ytterdörren då man är hemma, det är ohyffsat och ogästvänligt att göra det. Iallafall om man inte har en Rune hemma. Men med en Rune i hushållet  måste jag börja fostra om barnen så att de låser dörren om jag inte är hemma
Och det är med barn som med hundar, det är svårt att lära en gammal hund (tonåring) att sitta. 

Imorse var vi iväg till Trelleborg för ett möte på Kunskapsskolan med äldsta dottern då hon vill börja där till hösten. Under tiden gick dotterns pojkvän, yngste sonen och yngsta dottern ut med Rune.  När jag och mellandottern kom ut till bilen efter mötet berättade dotterns pojkvän och sonen skadeglatt att det kom en mamma med ett litet barn i barnvagn. Barnet hade tittat och pekat på Rune och sedan börjat GRÅTA?!  Så ful är han väl inte? Eller kan det ha varit bilen barnet grät åt? Eller möjligtvis dotterns pojkvän? Eller yngste sonen eller dottern???? Jag fattar ingenting!

Inte nog med det. Då vi var färdiga i Trelleborg styrde jag bilen mot Malmö. Jag och mellandottern skulle klippa oss. Vi parkerade bilen, tog hunden och gick. Vi gick förbi ett café där det satt två tjejer i 20 års åldern. Rune brukar inte gå fram till folk han inte känner så jag hade hyfsat slakt koppel. Av någon anledning fick Rune för sig att han ville hälsa på dom, så han gick snällt fram till dom och dök upp som gubben i lådan. Tjejerna skrek av rädsla. *fniss*

Nåja när jag stod med Rune utanför frissan och väntade på att dottern skulle bli färdig så var en av frissorna tvungen att överge sin kund och komma ut och klappa hunden. Hon måste ha varit en riktig hundkännare hon!!!

Igår började jag att frisera Rune. Eftersom jag har fem ungar som jag har klippt då de varit små så anser jag mig ha liiiite vana vid att klippa. Men Rune är sämre på att sitta still än alla fem ungar tillsammans. Så slutresultatet är ju inte det bästa.... (smart drag att skylla på hunden, när det är frisören som är kass?)







Lite fintrimning kvar. Men både hund och frisör var leds för idag.



Eftersom Alex inte ska stanna hos oss resten av sitt liv så har vi verkligen försökt att lära honom att inte vara uppe på bordet.... resultatet av vår uppfostran ser ni här:

Sådan moder sådan son?


Så här ser Alex ut när han är arg.... vilket inte händer ofta. Men Alex gillar inte min brors hund och ser ut så här då Diesel kommer för nära.


Nä nu ska jag gå och jaga ner Alex som sitter på köksbordet och käkar ost.... Eller kanske inte. Han är ju så liten och söt..... ;)

Igår fick Alex komma ut för första gången. Han njöt i fulla drag och hade inte alls lust att gå in sedan. Till en början satt han och bara tittade. Sedan tog han några försiktiga men låååånga kliv i gräset.











Som vanligt är "styvfar" med och övervakar att allt går rätt till.




Rune var inte någon bra barnvakt. Tvärtom!!! Han studsade runt omkring Alex och försökte få honom att leka.




Sigge fick ta på sig sele efter en stund eftersom jag tvättade och inte hade tid att passa honom. Han kommer 9 ggr av 10 på "inkallning". Men bara om jag kallar i rätt sekund.  En sekund för sent och han piper iväg till grannen.





Titta vilket bra foto det hade kunnat bli..... OM jag hade hunnit få skärpan på Alex och inte på blommorna. :)

Igår råkade äldste sonen tappa en sockerbit på golvet. Rune har, hos oss, aldrig fått smaka socker... så igår var premiär för honom.
Han funderade länge och väl vad det var för något. Smakade lite, spottade ut, tog upp den igen, smaskade lite, spottade ut osv.











Ska sanningen fram så tror jag att han föredrar Frolic. :-)


Lille Alexander är redan en datanörd... han har kommit på att datorn är en varm plats att ligga på. Imorse när jag steg upp hade han (eller Lilli) öppnat 236 fönster!!!!!!!!!



Alex måste vara världens lugnaste kattunge. Han har aldrig hoppat upp på bordet, han har (peppar, peppar) inte klöst på våra skinnmöbler, inte tuggat på sladdar (peppar, peppar igen). Det enda "hyss" han har gjort är att han som ni ser ovan, ligger på datorn och att han vässar klorna på min rottingkorg där jag har garn. Men båda "hyssen" har han lärt sig av sin mor.

Idag kokade jag strömming åt katterna. Alexander vägrade att ens smaka. Men som den stygga fostermor jag är så tvingade jag i honom en smakbit.

Alexander närmar sig skålen med stor tveksamhet...



Hm... vad kan detta vara?



MUMS! GOTT!!!


Alexander åt tills han blev proppmätt. Sedan kurrade han nöjd och belåten i Nathas knä.

Både barn och käre maken har uttryckt oro över att Rune skulle vara sjuk. Själv har jag inte varit det minsta orolig, man har ju lite hundvana sen innan....Om inte annat så har jag sett hundar svettas innan. ;)

Fastän jag sagt att Rune bara reglerar värmen genom att flämta så envisas maken och yngste sonen  med att rusa och hämta vattenskålen åt Rune. Vi kan vara ute på gården med ytterdörren på vid gavel, men flämtar Rune så rusar de in och hämtar vatten åt honom. Uppenbarligen tror de att Rune är korkad och inte klarar av att själv gå in och dricka.

Övriga familjen står runt Rune och tycker att han är sååååå söt när han svettas. Man är ju inte van vid att se honom "sån". Det måste se otroligt roligt ut för en utomstående.

Idag är det varmt här i skåne, Eller varmt och varmt, allt är ju relativt. Vi har iallafall 21 grader i skuggan. Rune har blivit lite åtsidosatt senaste dagarna eftersom vi är upptagna med att packa ner vårt bohag. Idag fick jag dåligt samvete och tog fram mina inlines och frågade Rune om vi skulle ut och åka. Rune var genast med på noterna och skuttade omkring mig som en kalv på grönbete medan jag snörade på mig rullorna (se där, ett skånskt uttryck smög sig in...). 

Eftersom det var så pass varmt ute åkte vi bara 2.5 km. På hemvägen tvärstannade Rune och ville fram och hälsa på en liten terrier som bor en bit bort. Jag anser att Rune inte behöver hälsa på alla hundar vi möter. Inte för att det är så många här ute på vischan, men han behöver åtminstone inte tvärstanna och hälsa när vi åker inlines. Jag har ju nämligen inte så  bra balans.... Det hela slutade med att jag fick kämpa och dra Rune istället för tvärtom. Hundens ägare såg väldigt glada ut? Undra varför?


Så här stilig är Rune i sin sele.



Rune svettas.... kanske han har för mycket hår i ansiktet? Dags att fixa till honom igen.




Lille Alexander är nyvaken och då tvingar jag honom att  fotograferas.





Det är knappt han orkar hålla ögonen öppna.

Jag har börjat jobba natt. Så imorse när jag kom hem (efter min första natt) var Moa och Oliver på väg till skolan. Jag sprang in och hämtade Rune och sedan följde vi barnen till bussen. När barnen var lyckligt avvinkade gick vi en kort promenad så Rune fick göra nr 1 och 2. Och sedan gick vi in och lade oss och sova. Förstå Runes lycka... först få sova hela natten med husse och Moa, en kort promenad och sedan in och sova hela dagen med matte!!!! För en sovälskande peruan är det himmelriket.

Nåväl, efter middagen gick jag, käre maken och Moa ut med Rune på en lite längre promenad. Så det går ingen nöd på honom.


Rune just hemkommen från promenad.





Man blir väldigt törstig av att springa som ett jehu och hoppa som en känguru i det höga gräset.



Som avslutning två foton på Alex.
Titta så skrynklig han är. Tulle....





Asta la vista!