Tjockis...

Den 25 januari åkte Lilli iväg och hälsade på Fabio. Tanken är att det ska komma några mini-lillis och mini-fabios runt slutet på mars - början på april.

Om man ser på Lilli så kan man ju gissa att det lyckades.








Att försöka fota just magen på en katt är inte det lättaste. Det blev många märkliga foton när jag höll på.
Men jag fick några roliga också;





Lilli tror att hon är en tiger på savannen. Ibland är det bra att bo i en familj med hundra ungar, där dammsugaren står framme och kan "förvandlas" till ett "bra" gömställe.



Lilli gör sig redo att fälla sitt byte.....




...nämligen en rosa kattleksak.  Duktig flicka. Hon lyckades fälla det stora farliga bytet.





Sigge ligger lugnt och värdigt inne i hundburen och tycker att Lilli är oerhört barnslig och omogen.



PS! Kan meddela för nyfikna bloggläsare att Rune varit och shoppat idag igen. F-n ta honom. Han lyckades lura till sig ett till hundtäcke.

Lördagsrusning på stan

Idag skulle äldsta dottern övningsköra, så hon fick köra in till stan. Jag och maken hade tänkt fortsätta ut till Bokskogen för en långpromenad med Rune. Men vi ändrade oss och kom på att vi kunde socialträna Rune istället. Så vi tog en promenad från Triangeln till Stortorget och tillbaka.
Vad vi inte hade tänkt på var att det är barnbidragshelg och iom det, många människor på stan.

Eftersom jag var på dåligt humör så bunkrade jag upp med elaka kommentarer att kasta till alla som sa något dumt om Rune....  MEN det elakaste jag hörde var "OJ vad är det där för hund?" Övriga som sa något om eller till Rune var snälla, nyfikna och intresserade. Fan, fan, fan, jag som behövde avreagera mig!!! Nåja, vem kan fortsätta att vara på dåligt humör när ens vackra hund får snälla kommentarer? Så det dåliga humöret rann faktiskt av mig.

Nu är  Rune  jättetrött och min högra arm är säkert en decimeter längre än min vänstra. Rune var väldigt intresserad av allt som hände runt omkring honom och ville hinna titta och lukta på allt och drog som värsta slädhunden!

I bilen på vägen hem betedde sig Rune väldigt märkligt. Han frustade och lät konstigt. Jag och maken tittade på Rune och funderade vad som var fel på honom. Till slut gick det upp ett ljus för oss, Rune försökte flåsa!!! Han satt nämligen på golvet i framsätet med frambenen i mitt knä. Värmen var inställd på 23 grader och Rune hade dubbla täcken på sig. Vi har aldrig sett honom svettas ju......


Rune kan tydligen använda telefonen....

Detta mail fick jag i min inbox idag;

Rune ringde faktiskt till mig i fm, han tycker det är för jävligt att han ska behöva gå ut o kissa o katterna får kissa inne, tror seriöst att du ska fundera på en låda åt honom, han var på vippen att gå upp i atomer, ville bara tala om det, men säg det inte till någon, han var mycket noga med att det inte skulle komma fram till dig, var rädd att du skulle dra in på något, som tex filten, maten, uppmärksamheten eller något annat sa han ;) Han var också lite orolig över tejpningen på öronen, jag sa att han nog skulle slippa det, det lugnade honom lite,,så skönt att kunna vara ett stöd åt honom, åsså får jag se på bloggen,,, jaja, han får väl förlika sig med en fåfäng matte, han har väl inget val ;) Upplyste honom om att vi gärna ställer upp som jourhem, oj vad lättad han blev kan du tro ;)'


Inte nog med att Rune är snygg och har en snygg matte, han är smart också....

Så pass smart att jag inte tror att han antar erbjudandet om jourhem hos denne mailskrivare. Rune är nämligen rädd att få tillbringa flera timmar ute i kylan då mailskrivarens hund minsann skvallrat till Rune att hon fick vara ute i fyra timmar en morgon.....

Dessutom tvivlar Rune på att man får sån god mat som lammnjure, kycklinghjärtan och ungnötslever och annat smått och gott som han får hemma, hos denna person. Där vankas nog enbart tortt äckligt torrfoder.....


Myspys i soffan



Numera kan det bli rätt så trångt i vår soffa. Så här kan det så ut kvällstid;



Observera att Moa sover...  På detta fotot saknas dock jag och Lilli. :-)




Äntligen har Sigge insett att Rune faktiskt är en hund, trots att han saknar päls.







Rune har en mjuk och go huvudkudde. Att "kudden" med jämna mellanrum släpper ut lite varm luft spelar ingen roll för Rune. Han är inte så finkänslig.




Idag gick jag in på apoteket för att inhandla lite material. Eftersom jag passade på att smita in på apoteket på arbetstid var jag klädd i vita kläder. Kvinnan i kassan såg hur jag gick omkring och letade efter något. Hon kom fram till mig och frågade om jag behövde hjälp och jag frågade om de hade skavsårsplatta. Men det hade de inte. Kvinnan föreslog att jag kunde köpa skavsårsplåster istället, men jag sa att det inte fungerade. Hon undrade då vad jag skulle ha det till. Jag svarade att jag skulle ha det till att tejpa min hunds öron!!!!! Kvinnan såg något konfunderad ut. 


Till slut köpte jag iaf Duodermplattor 5 st á 131 kr!  För några veckor sedan var jag ovanligt arbetsvillig på jobbet (händer inte ofta.. ) och passade på att städa i förrådet och kastade hur många sådana förpackningar som helst där utgångsdatumet hade passerat.  Så typiskt.

Nåväl, så här blev resultatet iallafall:


Vad tycks Linda? Får jag godkänt? Tänk på att det är första gången. ;)

Mer snö på väg.....

Imorse innan jag skulle åka till jobbet så försökte jag få ut Rune på en promenad. Jag öppnade dörren och Rune fick syn på vilket väder som rådde där ute och förvandlades omgående till en säck potatis. Jag fick lyfta, dra och slita ut hunden. Rune ställde sig genast på tre ben så nära ytterdörren som möjligt. Den elaka matten knuffade ner hunden i snön varpå hunden (eller potatissäcken) rusade upp på trappan igen. Matten knuffar ner hunden och denna gången gav Rune upp, skuttade iväg på två ben ca fem meter från trappan, satte sig och kissade och skuttade tillbaka. Då förbarmade jag mig över den nakna, frusna hundstackaren och övergav planerna på en morgonpromenad, öppnade ytterdörren och fick se hur en överlycklig Rune rusade in i värmen, snabbare än blixten. Var tog säcken med potatis vägen????

När man har bott i Norrbotten i 32 år så är man ganska leds på snö. Flyttar man till skåne så förväntar man sig att slippa snö och kyla. Men icke i år. Vi har haft snö och kyla ända sedan december!!!
Eftersom vi bor mitt ute på en åker i ingenstans så kan det vara vissa svårigheter att ta sig in till civilisationen. Beredskapen inför snöfall är under all kritik, trots att SMHI går ut och förvarnar i media; http://sydsvenskan.se/sverige/article628955/Sno-pa-vag-till-hela-Skane.html 

Jag som, i vanliga fall (läs snöfria dagar), oftast är ute i sista minuten och får köra som en galning för att hinna i tid till jobbet får nu vara en ansvarsfull norrbottning som går ut i god tid och kontrollerar om bilen behöver skottas fram och skrapa rutor. Eftersom jag är en sådan duktig norrbottning i exil innebär det att jag alltför ofta är ute i alltför god tid och hinner dricka alltför många koppar kaffe innan det är dags att börja jobba. 

Så innan dagen ens hunnit börja så har jag hunnit vara en ansvarsfull norrbottning i exil som är kraftigt koffeinpåverkad.


Anmäld till utställning...

Eftersom Rune är anmäld till utställning i Malmö i mars så har vi börjat med "stå-träning". Rune fattar inte varför han får godis och beröm då han bara står rakt upp och ner?!

Vad tycks om kopplet? Rune muttrar något om färgen och säger att den inte passar honom. Han tror att något ljusare skulle bli bättre?







Lilli står och övervakar stå-träningen. Som synes är det inte det lättaste för mig att få Rune att stå och snabbt släppa kopplet och grabba tag i kameran....







"Blir det bra så här matte?"






"Snygg är mitt mellannamn.... "





"Nä, nu får det banne mig räcka, nu är jag leds på det här!!!!"


Låååång promenad!

Idag klädde jag på mig själv och Rune ordentligt, tänkte gå ut på en 5 km runda. Men när vi väl var ute så tyckte jag att det var så tråkigt att gå samma tråkiga runda som vanligt. Har vi tur så är det en häst ute i sin hage och eventuellt möter vi någon bil också. Jackpott på vår 5 km runda är när vi möter någon pensionär med gångstavar.

Då jublar både jag och Rune och tycker att vår promenad har varit oerhört spännande och givande.

Nåväl, åter till idag. Jag bestämde mig för att vi skulle promenera in till Vellinge som ligger ca 4 km bort för att handla ett utställningskoppel åt Rune. Sagt och gjort, vi promenerade i rask takt iväg till Vellinge. Vilken upplevelse, vi mötte flera bilar och såg ett gäng med kaniner som skuttade omkring. Både jag och Rune var i extas. Hur e det möjligt att det kan hända så mycket på en och samma promenad!??!!!

Väl framme i Vellinge så visade det sig att djuraffären inte öppnade förrän 40 minuter senare. Så vi passade på att gå omkring i storstan och fönstershoppa och titta på människor. 

Killen som har djuraffären hann knappt låsa upp dörren förrän jag och Rune rusade in i värmen. Och eftersom jag är ägare till en shoppoholic så blev det dyrt även denna gång....

Jösses
vad han shoppar den där Rune.
Ett utställningskoppel, ett svart läderhalvstryp, ett matchande läderkoppel (lite fjollvarning på Rune..matchande koppel minsann), en boll samt en grisknorr.

Jag tror att ägaren till djuraffären kommer att tjäna storkosing på Rune. Han är helt hopplös på att bara fönstershoppa.Rune alltså. Ägaren till djuraffärens shoppingvanor har jag ingen koll på...

På hemvägen hade Rune bråttom hem. Jag tror att han frös, eller så ville han hem och inviga sin nyinköpta boll.  Fort gick det i allafall.


Hemma gnagade Rune kvickt i sig sin grisknorr, smakade lite på bollen och sedan var han trött, tröttare, tröttast!







Våningssäng???

Jag måste säga att jag har kreativa djur... iallafall Rune. Vad gör man om katterna har lagt beslag på buren och man inte törs säga ifrån till dem? Jo, man gör så här;



Det är inte bara Runes bur som katterna har tagit över. Matbaren har också fallit katterna i smaken. Det kan vara lite svårt att nå upp, men skam den som ger sig.










Jag är jätteförtjust i tulpaner. Denna bukett fick jag av min bästa arbetskamrat Jenni. Vad är vackrast? Tulpanerna eller Lilli? Måste erkänna att jag nog faktiskt tycker att Lilli är något vackrare än en bukett tulipaner. ;)





















Vackraste Sigge måste också få vara med i dagens blogg;









Eftersom Rune redan hunnit bli bortskämd på uppmärksamhet i vår familj så blev han avundsjuk på att jag bara fotade katterna. Han gjorde sitt bästa för att vara i vägen, sno kattleksakerna, hoppa upp på mig och vara i blickfånget hela tiden.





Till slut blev jag leds på honom och sa åt honom att gå och lägga sig. Rune har en mycket märklig sak för sig. Han VÄGRAR att ligga direkt på klinkersgolvet. Han _måste_ ha en filt att ligga på. Så någon lydnadschampion lär han inte bli. Hur skulle det se ut om jag måste kånka med en filt överallt?




Olydig Rune

Imorse då jag och Rune följde Moa och Oliver till bussen träffade vi på Runes kompis Malte.  Rune blev jätteglad inför möjligheten att få busa en stund och betedde sig allmänt störigt. Drog i kopplet, skällde och kunde för allt i världen inte gå ordenligt. Han gick mer som en studsande gummiboll än som en peruansk nakenhund.

Då de kära barnen var på bussen gick jag, Rune, Malte och Maltes matte iväg till en äng och lät hundarna busa. Rune tyckte att vår idé att leka på ängen var urkorkad. Det var ju mängder med snö där!!!!
Men till slut kom han ut på ängen och busade med Malte.

Malte som egentligen är en väldigt snäll och godmodig hund fick ryta i ordentligt åt Rune och trycka till honom lite. Med all rätt.
Rune var verkligen jobbig för stackars Malte. Och Rune som väger 15 kg hade inte mycket att sätta emot då en 42 kg tung Malte blir arg. Så fort Rune hade visat "underkastelse" var Malte snäll och godmodig igen.

Det märks att Rune börjar känna sig hemmatam här. Han har börjat bete sig som en äkta odräglig tonåring emellanåt.

En farbror gick förbi oss ute på vägen då vi var på ängen.... Enligt Rune var det en otäck farbror som man måste jaga och skälla ut. Han tappade hörseln fullständigt då jag hojtade efter honom. Rune alltså, inte farbrorn.

Rune rusade ut på vägen och jagade farbrorn. Det kom en bil som tack och lov, höll fartgränsen och hann stanna i god tid.

Rune struntade fullständigt i mig. Så när jag väl fick tag i honom var jag myyyyycket arg och kastade omkull honom i snön (elakt, jag vet) och skällde på honom. Stackars liten Rune blev alldeles förskräckt och skreeeeek rakt ut.

Efter mitt utbrott kom hörseln tillbaka på Rune och han kunde gå fot och kom på inkallning igen. *s*




RSS 2.0