Skönhetssalong....

Efter att jag träffade Runes bror Diego i fredags insåg jag att Rune nog borde fixas till lite i ansiktet. Så jag började med att bada honom och redan där började han hata mig....

Sedan var det då dags för ansiktet.... hatet började lysa ur hans ögon. Men då fann jag mig snabbt och hänvisade till Diegos ägare, Cherry. Runes hat riktades då mot Cherry. Smart drag va? Rune avskyr numera Cherry, trots att han inte träffat henne.

Men lite hat får man stå ut med. Rune blev ju skitsnygg. Barnen kallar honom för Alien????



Och så ett framifrån. Tyvärr hann Rune stänga ögonen...


Ett "innan" kort så ni ser skillnaden.


Eftersom Rune var så duktig och uthärdade min "skönhetsbehandling" åkte vi ut på en Inlines tur efteråt.
På tal om det så har mina Inlines dykt upp.. 14-åringen hade visst glömt dem hos en kompis - I HÖSTAS!!!!!

Rune älskar när jag åker Inlines med honom och drog iväg i 120. Hrm... jag är inte lika duktig att åka Inlines som jag var en gång i tiden, typ nästan tio år sedan (och xx kg sedan), men ändå! Ser ni synen? En nakenhund som rusar iväg i 120 km/h med en halvfet matte som står bakom med rejält böjda knän och mycket mellanrum mellan fötterna, allt för att hålla balansen.  Uj Uj uj.  Egentligen kanske Rune inte alls det är förtjust i när jag åker inlines. Han bara gillar att jag gör bort mig fullständigt!!!!

Att peruaner är ett släkte för sig märker jag mer o mer för var dag. Igår när jag kom hem från jobbet blev Rune superduperglad. Så där glad som bara en hund kan bli. Han skuttade omkring och pep och skällde om vartannat. Ett, tu, tre halkade han till på klinkersgolvet och smällde käken i golvet med en rejäl smäll. Jag blev livrädd och trodde att han knäckte käkbenet eftersom han skrek i högan sky! Och eftersom jag blev lite skärrad så daltade jag väl kanske eventuellt litegrann (pyttelite) med honom. Men detta fick Rune att koppla samman smärta med mig!!! Så resten av kvällen betedde han sig som att han var rädd för MIG!!! 

Antagligen är Rune smartare än så och upptäckte att om han gör på det viset så blir jag orolig över att han ska hata mig för resten av livet och ger honom extra mycket uppmärksamhet.
F-n vilken smart hund jag har. Eller, är det Rune som har en korkad matte??? Nä förresten, var snälla och svara inte på den frågan!!!!

17 grader i skuggan...

Vilket underbart väder vi hade igår. Jag och Rune tillbringade mycket tid utomhus. Men eftersom jag var lite orolig över att han skulle bränna sig fick jag sätta in honom efter ett tag. Nåja, tvinga är rätta ordet. Han ville inte alls gå in, utan han ville njuta av solen och värmen som vi andra. Tänk att det inte är så länge sedan jag fick tvinga ut honom... och nu får jag tvinga in honom. Aldrig är han då nöjd.


Vårkänslor??




Tjoohoooo, det spritter i kroppen.




Njuter av solen.




Får jag pinnen matte??? Min pinne... Snälla matte, får jag pinnen????





Jag fick pinnen. Bäst att sticka innan hon tar tillbaka den!!!!




Igår träffade jag Runes bror Diego. Mycket fin pojke. Hans skall var mörkt och grovt, lite skillnad från Runes som är gällt och pipigt. Diegos matte Cherry hade gjort honom så fin. Så nu måste jag plåga Rune och göra honom lika fin i ansiktet. Och du Cherry.... jag kommer att säga åt Rune att det är ditt fel. Så bli inte förvånad om han biter dig i benet på måndag.



Och så 2 foton speciellt till alla som bor i övre delen av sverige.... *flinar elakt*





Jag måste ha varit skåning i mitt förra liv. Jag älskar den tidiga våren, rapsfälten som är så gula att det gör ont i ögonen, det platta landskapet så man ser hur långt som helst, dialekten, rökt ål (eller rögad eål som de säger), närheten till danmark. Ja jag älskar skåne helt enkelt!!!!

Tjocka Berta-

Jag tyckte att det var dags att fota lite mer på Lilli idag. Här är resultatet (.... one point goes to....)




Lite morgontvätt. Inte det lättaste att nå överallt... men lilli gör så gott hon kan.








Oj, hon måste ha varit smutsig och smakat riktigt äckligt att döma av hennes grimas.





Ett tu tre dök den här filuren upp i kameralinsen... Svartsjuk så det förslår.





Han blev raskt förpassad till sin bädd av dumma matte. Någon gång måste jag ju få fota någon/något annat än Rune.




'









Lille Sigge låg och vilade i deras elementbädd då jag kom och störde honom. Kanske därför han ser så sur ut? Men Sigge väckte mig halv fem imorse eftersom han var jääättehungrig och skulle dö av svält om han inte fick mat OMGÅENDE. Iallfall lät det så på hans ylande!!!! På min lediga dag!!!! Han var billig må ni tro.





Våffeldagen

Idag är det, som de flesta vet, våffeldagen.  Rune iakttog mig noga då jag stod och gräddade våfflor. Han hoppades att det skulle trilla ner en och annan smula. Men det är ju bara våffeldagen en gång per år, så Rune fick en alldeles egen våffla. Med både sylt och grädde. Jojo, är det våffeldag så är det.


Är det till mig???



Är det möjligt att det är min?








MUMS!!!



Jag tycker att Rune har en oroad blick.. han är nog livrädd att någon av katterna ska komma och vilja smaka...





F-n att man inte ens kan få käka våfflor ifred utan att du ska stå och fota mig hela tiden!!!!




Lilli stackaren är så tjock att hon knappt kan ligga numera. Men nu handlar det om dagar....

Rasist?

Till den fyrbenta skaran hör även bondkatten Lucia



en mycket vacker, men ack så egensinnig katt. Så med andra ord finns här tre nakna och ett pälsat djur. Av någon anledning är Lucia den enda av katterna som Sigge jävlas med och gärna jagar om han får chansen. Hur kommer det sig egentligen?  Det kan inte bero på att Lucia är utomhus, för Sigge går gärna ut på gården om jag tillåter honom. Och Rune jagar inte Sigge?

Kan Rune vara rasist?  Rasist javisst... herreminje.

Houdini har slagit till igen!!!

Jag måste skaffa sjutillhållarlås!!!!

Jag satt på jobbet och latade mig i godan ro, då min mobil ringde. Eftersom det var lugnt på jobbet kunde jag, tack och lov, svara i telefonen.

-Hej, det är XX, NNs mamma.
-Hej, sa jag undrande. Varför i hela friden ringer hon till mig då jag jobbar?!
- Rune springer omkring lös i byn sa XX.
-VA? sa jag panikslaget.
-Jo han springer ute på vägen.

Då kan man fråga sig varför inte XX tog fast Rune och gick hem med honom. Hon har träffat Rune ett par gånger i samband med barnhämtning och lämning eftersom våra barn är kompisar.

Nåväl, jag fick mer eller mindre panik och ringde hem. Ingen svarade!!!!  Att åka från jobbet och hem tar minst 15 minuter (om jag kör olagligt) och under den tiden skulle Rune ha kunnat bli påkörd många gånger. 
 
Ringde till äldsta dottern som tack och lov sovit hemma för en gångs skull... (hon tillbringar alldeles för mycket tid hos sin pojkvän.). Hon hade inte hunnit bege sig hemifrån utan låg och sov. Så hon fick rusa upp och ut och leta hunden. Till saken hör att äldsta dottern har sitt rum i en länga ute på gården. När dottern kom ut ur sitt rum såg hon att ytterdörren stod vidöppen... OCH hunden hade gått in och lagt sig igen!!!!

Hundkräket måste ha lärt sig att öppna dörren.  Jisses... min puls låg på ungefär 200 slag i minuten! Denna hund kommer att förkorta mitt liv.

Efter att hunden kommit tillrätta satte jag mig och åt frukost med mina kära (nåja) arbetskollegor.
En av dem, mr X,  frågade om jag varit och surfat på hans inloggning...

Det visade sig att jag hade varit in på bloggen på hans inloggning. Vi har personliga inloggningar och är ansvariga för att ingen ska kunna surfa på våra inloggningar. Och när han skulle surfa upptäckte han att någon varit in på en sida som heter NAKNA SIDAN!!! Stackars mr X fick hjärtat i halsgropen och trodde att någon hade porrsurfat på hans inloggning!
*garvar rått*


Valp?

Igår hade vi sotaren hos oss för att besikta vår öppna spis. Rune var mycket intresserad av denne, i hans ögon, kuf. Sotaren hade mörka kläder på sig vilket Rune inte uppskattade. Han skällde på stackars sotaren. Till slut fick Rune gå och lägga sig på bädden. 
 
Efter ett tag dök Lilli upp för att kolla in sotaren. Sotaren frågade då om Lilli var Runes valp!!!!!
Ser ni likheten?


Varning för explosion

Snart tror jag att Lilli kommer att explodera!!!



har mycket svårt att förstå hur hon ska kunna låta bli att explodera.... hon har nu gått 53-56 dygn.



Gissningslek!
Hur många kattungar är det?
Rätt svar vinner en guldstjärna.


Disaster......

Jaha, det var det..... Vaknade vid halv fem imorse, nervös....
Idag var det då dags för utställning. Vi, jag Rune och min syster Madeleine,  anlände dit i god tid för att Rune skulle hinna kolla läget och stressa ner litegrann. 

Det första vi gjorde var att hitta rätt ring, dumpa saker och sedan lurade Rune med mig på en shoppingrunda!!! Denna gång var han ovanligt återhållsam i sitt shoppande. Det blev bara en ny bur och en jättefin MFF-blå hundfilt.

Sedan strosade vi runt litegrann, kollade på andra hundar och ägare. Lite roligt att titta på olika rasers ägares klädstil (är det någon som förstår vad jag menar?)

Då det blev lite aktivitet i Ring 19 så gick jag och Rune dit för att få Rune mätt innan bedömning.  Men ringsekreteraren ansåg att det fick vi vänta med till bedömningen.  

Bästaste Jenni och hennes bästaste dotter Felicia kom för att heja på Rune.  Vi rände omkring på utställningen och tittade på allt och inget. Jenni fastnade vid Berner sennen ringen och jag och Felicia stod och tittade på agillity. Funderade på om det kunde vara något för Moa och Rune och för Felicia och Isa.  Det borde finnas agillity-träning för barn? Får kolla upp det. 


Ett, tu, tre dök min f.d. chef Kärran och hennes son Nils upp för att ansluta sig till Runes fan-club. Inte många hundar som har så stor hejarklack.


Innan det var dags för Rune var det mexikansk nakenhund. Jösses vad de är coola. Nästan lika söta som peruaner. :-) 

Så var det då dags för min och Runes premiär i utställningsringen. KATASTROF sammanfattar det hela ganska bra. Trots att jag förvarnade domaren (Peper Wilfred) om att det var vår första utställning, så rusade domaren fram till Rune med mätstickan i högsta hugg.


Rune blev livrädd och gjorde sitt bästa för att undkomma denna hemska människa!!!! JAG gjorde mitt bästa för att få Rune att uthärda mätningen. Domaren gjorde sitt bästa för att uttrycka sitt missnöje över att Rune inte stod stilla.


Trots hjälp från mexikan-ägare så fungerade inte mätningen så bra. Domaren muttrade att det minsann inte gick att bedöma Rune. Till slut fick domaren ett mått på Rune, 51.5 cm. 

Nu skulle Rune springa och visa upp sig i sina rörelser. Eftersom han fortfarande var livrädd så var väl inte rörelserna de bästa.  Då Rune skulle ställas upp inför domaren höll han full koll på var domaren befann sig..... Bäst att passa sig så att inte domaren kommer med den dumma mätstickan igen.




Efter bedömningen kom en mexikanare-ägare, Åse fram och tröstade mig och peppade mig inför fler utställningar. :-) Rart gjort tycker jag.

Då jag messade och berättade för Runes uppfödare Linda om mätningen så berättade hon att enligt "Regler och anvisningar för ringsekreterare" skall mätning fenomföras före bedömningens början!!!!

Rune fick en 3:a men faktiskt hyffsat bra kritik;

"Maskulin hund, visar klara tecken på blyghet. Korrekt huvud, dålig öronhållning. Korrekt toplinje vid stående, väldigt bra vid rörelse. Korrekta proportioner och tassar.  Utmärkt bakställ. Bra front, väldigt bra bröstkorg. Korrekt svans. Utmärk hud. Rör sig utan harmoni, korrekt "behind front", med  dålig utsträckning ( poor reach) och extremt vida rörelser.

Den som kan hjälpa mig att översätta de engelska meningarna till korrekt svenska får gärna höra av sig... Min hjärna har gett upp för idag. :-)

Rune har jag överhuvudtaget inte sett till sedan vi kom hem. Eller jo förresten, en liten stund. Då låg han i mitt knä och sov middag medan jag sov middag.... sedan steg jag upp men Rune sover fortfarande. Jag hoppas att han slipper mardrömmar om tyska, dominanta, översittardomare.


alien. ..

Rune tycker synd om sig själv....




Och Lilli blir bara mindre och mindre smäcker....




Nu börjar det dra ihop sig med kattungeförlossning. Jag är nervös och orolig över att
göra något fel.

Lera och kallvatten

Imorse sken solen från en klarblå himmel. Jag och äldsta dottern passade på att gå ut på en promenix innan jag började jobba. På med kläder på Rune och iväg. Eftersom det gick en okänd hund med lika okänd husse på vår vanliga promenadväg, så bestämde vi oss för att gå åt ett annat håll. Jag ville att Rune skulle kunna springa lös. Nog för att jag börjar ha ganska bra inkallning på honom, men jag ville inte utmana ödet och riskera att han hamnade i hundslagsmål. 
 
Vi hade med oss en boll och Rune fullkomligt ÄLSKAR bollar. Han hoppade och studsade och gjorde sitt bästa för att imitera en studsboll. Emellanåt tog han avstamp på mina byxor och min jacka vilket lämnade mycket otrevliga leriga tassavtryck efter sig. 
 
 Då det tar ca 5 minuter att duscha av och torka Rune så brydde jag mig inte om att han blev smutsig. Det skulle jag gott och väl hinna med före jag åkte till jobbet. 

 Bollen kastades flitigt ut på leriga åkrar och Rune plöjde glatt genom leran i jakt på sin älskade boll. Jag gömde bollen i ett urholkat pilträd och Rune hoppade rätt in i trädet och klättrade som  en ekorre upp efter bollen.



När vi kom tillbaka hem, mötte käre maken mig med ett "glatt" besked. Varmvattenberedaren hade lagt av!!!!
Jag bar in Rune till badkaret och fick hastigt skölja av honom den värsta leran i ISKALLT vatten. Rune uppskattade inte det.... han är nog frusen som det är.

Vinterbadare kommer han nog aldrig att bli!


Inlines och hundbajs.

Idag blev jag så inspirerad av min kära vän Jenni som är värsta hurtbulle-sorten (sådana borde förbjudas för övrigt), och ville ut och åka Inlines med Rune. När man har tonåringar i huset så är sällan saker där de ska vara. Om man dessutom har ungefär samma storlek på fötterna så händer det att ens skor och andra skodon, såsom Inlines försvinner.... Detta har nu hänt mina Inlines. De har försvunnit. Skickar sms till tonårstjejerna, men ingen visste något utan båda två hänvisade till den andra systern. Hm....

Till slut hittade jag någon annans Inlines och snörade på mig dem. Uppmärksammade att de var väldigt stora, storlek 43 och jag har storlek 38.  Det är typ tusen år sedan jag åkte Inlines senast.

Jag ber er nu att sätta er bekvämt, se denna synen framför er; en halvfet 38-åring som snubblar fram med viftande armar i alltför stora inlines. Lägg till en hoppande och skällande hund som antagligen håller på att skratta ihjäl sig åt matte. Den halvfeta kvinnan som viftar och snubblar,  svär och skäller på den hoppande skällande hunden.... mitt i alltihopa upptäcker den halvfeta kvinnan att hennes inlines saknar BROMS!!!!

Inlines-turen blev inte alltför lång, utan jag vände om och åkte hem och ägnade mig istället åt att plocka upp hundbajs från gräsmattan. Det kändes som en mer passande aktivitet.


Fetto - katt.

Lilli blir bara tjockare och tjockare. Hon går numera under smeknamnet "Fetto". Det värsta är att hon har börjat lyssna på det.... Nu är det ca 3 veckor kvar.










Ewelina sitter och myser med Sigge. Vill egentligen inte vara med på bild, men tvingas av den hemska mamman.




Moa vill gärna vara med på bild och ber om att få bli fotad.



Sömnig hund och kräkande unge....

Det har blivit kyligare här i Skåne igen. På morgnarna har det varit -10 grader. Detta innebär att min käre lille nakenhund inte vill gå ut på morgonpromenad.

Igår innan jag åkte till jobbet kallade jag på Rune för att gå ut. Jag stod utanför vårt sovrum och lockade på honom, men ingen hund kom. Till slut gick jag in i sovrummet och där låg han, prins Rune. Han låg på rygg och viftade på svansen i 120 km/h samtidigt som han gömde sina ögon med tassarna. Jag kapitulerade och lät hundf-n sova vidare.

Imorse då jag skulle iväg till jobbet var det samma visa... jag kallade - ingen hund. Jag gick in i sovrummet och där låg han, prins Rune.  Denna gången var han dock tvungen att gå ut. Idag jobbade maken också och hade inte tid att gå ut med Rune eftersom han gör iordning dottern. Så jag fick BÄRA ut hunden....  Morgongympa minsann.

När vi hade kommit ut så kissade Rune och sedan ville han gå in igen. Men icke, jag promenerade vidare i rask takt och till slut fick han ge sig och kom rusande efter mig. Yes, jag vann över tjurskallen!

Väl på jobbet, efter både morgongympa och rask promenad, hade jag en hektisk förmiddag. Kl 11.30 ringde Moas fröken och berättade att Moa hade ont i huvudet och i magen. Så det var bara att invänta kvällspersonalen för att sedan köra fort som f-n till skolan och hämta Moa.

Hemma så kräktes Moa många gånger.. Rune var så olycklig och stod och ömkade vid Moa då hon kräktes. Moa uppskattade inte att bli betittad.

Nu sitter Moa och käre maken och väntar på att jag ska komma och spela UNO med dem. Rune hoppade upp i makens knä. Maken satt och gullade med Rune och Moa utbrast; Är du gay eller? Är Rune din pojkvän?
Dagens ungar..... var får de allt ifrån?

Sovmorgon.

Idag tog jag sovmorgon minsann. Vaknade inte förrän  10 imorse!!!!!!!! Jösses. Jag har inte ens hört när käre maken och Rune har stigit upp. Märkligt förresten att Rune steg upp så tidigt frivilligt. Han brukar vara den siste att lämna sängvärmen. Iallafall om inte milt tvång används. 

Jag kan förresten skvallra att Rune minsann har en egen huvudkudde. Vi funderar på att köpa honom ett eget täcke också. Han är hemsk på att sno åt sig täcke. Tidigare hade vi ett stort täcke, men sedan Rune flyttat in har vi två täcken. Men det räcker knappt. Hur bär han sig åt? Han är ju inte så stor.


Moa hade simskola idag, efter det följde vi henne in till stan där hon skulle ut och vår-shoppa med sin farmor.















När Moa var avlämnad gick jag, käre maken och Rune iväg och köpte två china-boxar.  Hur tänkte vi då?  Vi var ju faktiskt tre stycken som skulle äta. Jaja, vi fick snällt dela med oss till Rune. 





När vi hade ätit promenerade vi från Triangeln till Stortorget och tillbaka. För de som inte har varit i Malmö kan jag berätta att det sitter gatumusikanter längs med hela gå-gatan.  Musiken går tamef-n in i varandra. Någon står och sjunger reaggae och nästa sitter och spelar dragspel. En enda salig blandning med andra ord.

Iallafall så upptäckte vi att Rune verkar gilla reaggae men inte säckpipa. Han lade öronen bakåt och drog allt han kunde för att komma ur hörhåll (det heter synhåll, så då borde det väl finnas ett ord som heter hörhåll??)då vi passerade säckpipeblåsaren.

Däremot for öronen fram och han promenerade lugnt och fint förbi snubben som spelade och sjöng reagge.
Kanske han borde få ett namn till; Reaggae-rune. Nä förresten, det låter mer som en raggare!!!


Sjuklingen....

Idag har min lille sjukling fått komma hem igen. Då sköterskan ringde från Djursjukhuset sa hon att Sigge var pigg igen. Han hade varit så pigg att de hade haft svårt att undersöka honom..... :-) Det låter som min Sigge det. 
Han hade vätska bakom båda trumhinnorna och de fick spräcka trumhinnorna på honom.

 Stackars Sigge fick det tufft då han kom hem. Rune fick nämligen något frispel och försökte "sätta på" Sigge!!!! Hm, både Zoofilist och homosexuell?! OCH shoppinggalen!!! Ja jösses, ibland undrar jag vad det är jag har köpt för monster. ;)

Siggebus ska nu äta både penicillin och kortison i minst en månad. Sedan skall han tillbaka till Djursjukhuset för ny kontroll av öronen.

Imorse var jag och Rune ute på en promenad i det underbara vädret. Rune försökte övertala mig att jag skulle sjukanmäla mig så att vi kunde vara ute och promenera hela dagen. Men hur svårt det än var att neka Rune, så fick min arbetsmoral övertaget och jag fick vackert åka till jobbet.  Dock fick jag ett säkert vårtecken idag. Rune ville inte gå in när jag ville..... det är första gången det har hänt. Annars har jag fått tvinga ut Rune och han har tvingat in mig... :-) 
 
Snart är det vår!!!!


Operation och matfråga och annat strunt-

Veterinären ringde igår och frågade efter mitt samtycke till en operation på Sigge. Så idag ska Sigge sövas, inte bra för hans hjärta, men man får lita på att veterinärerna vet bäst. När Sigge är sövd ska de gå ner med en filmkamera i hans öron och kontrollera vätska och trumhinnor. Eventuellt måste de ta sönder trumhinnorna på honom.   Auuww, mammas lilla Siggebus.





Det är tur att jag har tre djur till hemma, så det inte blir så tomt. Fast Lucia räknas knappt.
Hon kommer bara in för att äta och sova.




Lilli klänger på mig, jag får knappt vara ifred. Och nu när Sigge inte är hemma är hon värre än vanligt. Och tro mig, det är inte roligt med en flodhäst-katt som klättrar upp på längs ryggen till axeln. Hon är inte så smidig för tillfället....















Rune däremot, han roar sig själv så bra:













Over and out...









Orolig!!!!

Siggebus har uppfört sig märkligt senaste tiden. Han har hållt sig undan, varit lite osmidig i sina rörelser och har jamat högt och intensivt senaste dagarna. Att han har varit lite klumpig i sina rörelser är ju inget nytt. Det har han varit sedan ca 6 månader tillbaka efter en infektion i mellanörat. Men nu hade det blivit ännu klumpigare än vanligt.  Så i morse ringde jag till veterinären och fick en tid idag.

När vi kom till veterinären var Sigge inte speciellt intresserad av sin omgivning, vilket är ovanligt för honom. Vid tidigare veterinärsvistelser har han velat komma ut ur buren för att titta på alla hundar och katter.
Då vi kom in till undersökningsrummet så öppnade jag buren och förväntade mig att han skulle komma ut frivilligt. Det "vanliga" är att Sigge undersöker rummet från golv till tak inom loppet av fem sekunder. Men icke denna gången. Jag fick tvinga ut honom.


Eftersom Sigge vred sig som en mask var det inte lätt för veterinären att undersöka honom. Jag fick hålla Sigge  allt jag kunde och veterinären fick snabbt kika i öronen. Efter en våldsam brottningsmatch och många, långa rivsår på mina armar trodde veterinären att Sigge fått en infektion i örat igen.  :(

Så lilla Sigge fick bli inlagd på Djursjukhuset. Djursjukvårdaren skulle sätta in en kanyl på Sigge och då fick jag hjälp av min kära arbetskamrat Therese att hålla Sigge. Han är verkligen hal som en ål, då han sätter den sidan till. Sigge uppskattade inte kanylen utan försökte bita och slita bort den. Så det fick bli ett bandage utanpå för att hålla kanylen på plats.









Det var så hemskt att lämna Sigge i den lilla hemska buren.  Men jag vill ju att han ska vara frisk. Förhoppningsvis återkommer veterinären imorgon med glädjande besked.

Tack snälla Therese för att du kom till Djursjukhuset och höll mig sällskap och för att du kom och drack kaffe så jag skingrade tankarna litegrann.




RSS 2.0