Mysig lördag.
I lördags var det ett helt underbart fantastiskt väder så på förmiddagen åkte jag, maken, Moa och hundarna in till Malmö till hundrastplatsen. Rune tyckte att det var jätteroligt och ville fram och leka med alla hundar. Men han löd bra (9 ggr av 10 får väl räknas som bra?) och kom på inkallning hyfsat snabbt.
Ernestoh däremot föredrog att gå i mina hasor.
Eftersom det var så skönt väder ute så ringde jag till min hundpromenadskamrat Petra (vi är vänner även när vi inte promenerar med hundarna...) och frågade om vi skulle gå på en långpromenad. Hon var hundvakt till Cesars föräldrar, så ett, tu, tre hade vi 6 nakenfisar med oss. Fem hanar och en tik. Inget bråk mellan hundarna om man bortser från att Carmen blev otroligt leds på Rune som uppvaktade henne flitigt. Han blev så kär, så kär.
Petra försökte förklara för Rune att:
1, Carmen är för gammal.
2. Carmen är en Mexikansk nakenhund.
3. Carmen är kastrerad.
Rune sket fullständigt i Petras argument och fortsatte att uppvakta Carmen.
Från vänster Tlaloc, Carmen, Cesar och Ernestoh
Från vänster : Rune (svart och rött täcke), Carmen (röd overall), Tlaloc (svart overall), Ceasar (grå overall) och sist men inte minst Lukas (svart overall). 
Vakthund?
Sedan Ernestoh flyttat in har Rune börjat vakta huset som attan. När någon knackar på dörren så kastar sig Rune dit och tokskäller. Mycket irriterande. I synnerhet eftersom jag jobbar natt och sover på dagarna. Trots öronproppar och stängd sovrumsdörr så väcker han mig. Och jag är i stoooort behov av skönhetssömn. Tips?
Vårvindar friska....
Man får minsann hålla i hatten då man är ute och det är ett under att hundarna inte blåser bort. Tack och lov hann vi ut på en långpromenad innan det började storma ordentligt.
Ernestoh har lånat Runes täcke och utanpå det har han en täckväst som han fått av Petra. 
Tänk så mysigt hundarna har det som kan springa så pass fritt då vi är ute och går. 
och springer det gör dom minsann!!!
Olydig och jobbig matte.
Yngsta dottern var på scouterna och vi passade på att åka dit lite före hämtning så att vi kunde rasta hundarna innan Moa skulle hämtas.
Käre maken tog Ernestoh och jag tog Rune. Jag hade tagit med mig två bollar i fickan som jag lade ut en bit ifrån varandra. Rune älskar bollar, det är det absolut bästa som finns. Jag kan ge mig f-n på att om han fick välja mellan matte och en boll så skulle han välja bollen. Om än skillnaden på formen mellan en boll och mig är hårfin. ;)
Nåväl, bollarna låg på marken och jag påkallade Runes uppmärksamhet, pekade på en boll och bad honom hämta den. Schwosch sa det så hade han sprungit och hämtat rätt boll och kommit tillbaka med den. En tillfällighet? Nja, jag gjorde "övningen" ett flertal gånger och han "misslyckades" vid ett tillfälle då han tänkte vara smart och ta båda bollarna samtidigt.
När vi (läs matte) ledsnat på bollövningen promenerade vi vidare. Jag informerade käre maken om att jag skulle springa och gömma mig bakom några buskar och att han skulle fortsätta framåt med hundarna. Rune, som inte var kopplad, upptäckte att jag saknades och sprang fort som ögat och letade rätt på mig. Maken kopplade loss Ernestoh och han kom rusandes i full galopp och hittade mig och Rune direkt.
Vi gjorde om övningen ytterligare en gång, men då var båda hundarna kopplade medan jag skuttade in i snåren. Båda hundarna var jätteduktiga på att hitta mig.
Efter det höll Ernestoh koll på mig hela tiden. Rune är lite mer van vid att jag är en olydig matte som springer och gömmer mig, men det här var första gången Ernestoh fick uppleva detta hemska trauma. Hoppas att han inte drabbas av PTSD.
Man blir trött av att hålla reda på en olydig matte.
